1701 fänrik vid Fynske Regiment, vid vilket fadern och den äldre brodern fanns. 9. dec. 1702 Sekondlöjtnant, överflyttad som sådan till Livgarden til Fods 3. maj 1704 dvs ett år efter det att fadern kommit till detta korps, 7. nov. 1707 premierlöjtnant, 19 apr. 1710 kapten vid Prins Christians Regiment, 18 aug. karakter major, 3 febr, 1719 verkl. major vid Kronprinsens Regiment, 23 dec. 1720 karakt. överstelöjtnant, 11 dec. 1733 verkl. överste och chef för Jyske Nat. Infanteri Regiment, 28 jan. 1737 chef for Holstenske Gevär Infanteri Regiment, 15 juni 1742 karakt. generalmajor, 25 nov. 1743 kommandant i Fredericia, 6 nov. 1744 kommandant i Glückstadt, 31 mars 1750 adlad tillsammans med svärsonen överstelöjtnant Andreas von Hauch och på dennes ansökan med följande vapen: tudelad skjöld, vars ena fält är rött med en mot höger motstående silverduva med en guldkrona om halsen , andra fältet blått med genom en guldkrona stucken silveryxa; på hjälmen två att blått och rött växelvis delat vesselhorn, stuckna genom en guldkrona. 29 juli 1750 deputeret i Landetatens Generalkommissariat, 4 sept 1752 vit riddare, 1753 medlem av Reglements Kommissionen, 31mars 1755 generallöjtnant och 1ste Deputeret i Generalkommissariatet, 22. april 1761 general vid Infanteriet. Följande år den 15 april dog han i Köpenhamn84 år gammal och begrovs i Garnisonskirken vid sin datter generalskan Hauch. Graven, som nu ligger precis vid gitteret ut mot St. Annæ Plads, är täckt av en storsten med följande inskription: "Her under giemmes det forkränkelige af Georg Christopher von Sturup Ridder af Dannebrog og General Föd den 7de Septbr. 1678 död den 15. apr. 1762 og hans datter Generalinde Sophia von Hauch föd den 20. jan. 1731 död den 15. febr. 1760 Blev Moder til de Börn af hvilke her hviler en i sine uskyldige Aar bortdöd sön Wilhelm Andreas Hauch" Han fik 14. juli 1746 beviljning att sitta i oskiftat bo med sina två döttrar som båda dog före honom General Sturups död omtales i Adressekontorets Efterretn. nr. 29,1762, og i nr. 33 findes fölgende Gravskrift der antagelig har stået på hans kiste: Forsynets Rolle, udviklet og beseglet over den nu Salig Herre, GeorgChristopher von Styrup, Ridder af Dannebroge, General af Infanterietog förste Deputered i Land-Etatens General-Commissariat. Wismar, detappere Wenders Stad, saae han allerförst de 7. sept. anno 1678, haabende at i ham skulle fremskinne de Gamles Maadelighed ogTapperhed; Begge gav ham en höj alder, en höy åre og höy naade hos fire danske Konger, som retfärdiggjorde Hans Troskab og Nidkierhed, usädvanlige i henseende til deres grader fra det nederste til det överste trin i Krigens Tjeneste, i henseende til deres Vaerighed ved 70 aars utträttelig arbeide. Han erfarede Livets Omvexlinger saavel ubehagelige som behagelige; Han saae sin faders Hans Christian von Sturup, Capitain ved den Kongelige Danske Livgarde til Fods, Hans Kriegs-Belte oplöst i Skaane den 10. martii 1710. Han saae siden den 27 may 1727 det lifligste Baand knyttet imellem sig og den Höyädle fröken Margrethe Friis, en fortreffelig Descendent af den udödelige Nansen, som efterlod Ham tvende Döttre, hvilke begge for ham gik ind ievigheden. Han saae dog denne Hans elskvärdige Afkoms Afgang erstattetved 7 velartede Börne-Börn avlede i det kierligste ägteskab af hans äldste datter Sophia von Styrup, og Hr. General-Major Andreas von Hauch, hvilken äre Hans Stöv og vil fölge hans Fodspor. Omsiderkastede Han med Frimodighed og Tillid Vandringsstaven i Stövet den 15 April 1762, hvoraf Han skal reise sig med Äre, naar Grevenes Segl skalaabnes. Et endnu bevaret Oliemaleri af General Sturup, der ejes af Grosserer Oscar Möller (en efterkommer af Hofjunker Andreas Hauch Sturup's fraskilte Hustru av 2det Ägteskab), og som foroven bærer hans Valgsprog "Grata constantia senesco", forneden Inskriptionen Georg Christophvon Sturup die 4 sept. 1752, er vistnok malet af Pilo. Anledningen til Maleriet - som datoen viser - väret hans Udnävnelse til hvid Ridder, og han er da ogsaa malet med Ordenskæden om Halsen og Stjernen paa Brystet. Der er noget af en Opkomlings Selvbevisthed i hans Udtryk, parret med Godmodighed og Klögt. Og skönt enkelte Omsändigheder have väret Särdeles gunstige for hans Karriere, tör man vistnok sige, athans personlige Dygtighed har gjort Udslaget. Men man maa dog ikkeoverse den Rolle, det har spillet, först at han var Officerssön, og at samtlige hans Brödre vare Officerer i en Tid, hvor Nepotismen var fremherskende, senere, at han ved sit Ägteskab med en Söns Datterdatter af selve Hans Nansen indtraadte i en af Landetsmægtigste, for den ny Tid mest typiske Slägter. |